[What is the Opposite of Peace?]
jag leder mig själv men jag irrar omkring
alla mina tankar finnes inom samma gamla ring
jag återvänder alltid precis dit där jag inte vill
undrar om jag.....
om jag kommer förbli den jag är för evigt
för jag vill kunna öppna mig som ett djup
och jag vill bara släppa taget om mina spjut
vill inte hålla igen jag vill låta det komma ut
men jag vågar inte och det känns verkligen sjukt
att jag är rädd för att göra det jag tror på
att bli sedd som den som slutligen fått nog oh
bara drog men då var det nog mig själv jag slog på
är det klokt,
det gick inte över hur mycket jag än stod på
men mina rop på hjälp de samlas bara som en hop så
nu kryper jag ihop oh låter tiden läka det som dog då
mina ord är min styrka, därför lämnar de aldrig mig
yrkar, men jag når fan inte ända fram till dig
ord utan mening är som papper utan bläck
men hur ska ni förstå
ja OM de bara visste att han skriker efter hjälp
när de tror han bara viskar för han inte vågar va sig själv
/ett streck, ett tomrum och en punkt
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag är ledsen.. men jag tror inte jag kan göra mer för dig nu för att du ska öppna dig. Du kommer alltid vara välkommen att göra det när du känner dig redo. Tills dess måste jag rädda förståndet och livet på mig själv.. Jag hoppas vi kan finna ett sätt att kunna finnas i varandras liv på ett skönt sätt utan konflikt. Vi kanske lär känna varandra på djupet och får en värdefull vänskap. Att säga till dig att vi inte kan vara Han och Hon längre är något av det svåraste jag gjort i hela mitt liv. Skräcken när jag hade sagt det skakade mig rejält. Sorgen när jag insåg vad det jag sagt innebar kanske dödar mig..
SvaraRadera