it's all right..

ive been tryna figure out a way of what i wanna say
but everytime im about to say it i lay down and obey
because every word that comes from my mouth, youll only feel the pain
to afraid to hurt that i keep it shut and all goes back to plain
i do whatever it takes to please you but i know its not hte same
i keep looking for things to blame and it makes me so ashamed
repeatedly i hear that what im giving you will never be enough
how can ever get better if it continues pointing downwards, ruff
but i do what i can to keep my head held high
never let anything ever again hit me that hard it makes me die
tryin to build my life with this happyness youve given me
but its to hard when youre takin it all back, wheres my remedy

Jag fångade evigheten, nu är jag fast

Ljuset som jag alltid letat efter i det där mörkret som jag alltid legat
Där går min baby iväg från det jag kände med hela själen var menat
Nu måste jag försöka förtränga doften av ditt hår
Du går, jag står kvar med en ros ifrån igår
Slängde miljoner i en önskebrunn för att vi skulle va lyckliga
Vad skulle det hjälpa mot den här situtionen, det riktiga
Men vem vänder vindarna om inte det är du själv
Kämpade oh älskade så hårt att glöden blev till eld
Det finaste jag någonsin haft

Drömmen från igår har flugit förbi, som en saknad är den kvar
Längtan jag hade om att leva livet har nu domnat av
Det jag kände var utopi, nu känner jag en evighet
Nu somnar jag om för jag vill inte finna mig i verklighet
Måste köpa ny säng då halva jag är försvunnen
Kan inte låtsas om att kudden inte fortfarande är ljummen
Med dig är den ända som jag delat mina fjädrar någonsin
Jävlar så fin



/Ett streck, ett tomrum och en punkt.



What hurts the most, is all the things I miss now.
What you pass on now. To one who isn’t me.
But what hurts the most. What hurts the most.
When you smile again. Love again. Touch again – with one who isn’t me.
When I’m not yours anymore. That’s what hurts the most.

Trillar!

[What is the Opposite of Peace?]

jag leder mig själv men jag irrar omkring
alla mina tankar finnes inom samma gamla ring
jag återvänder alltid precis dit där jag inte vill
undrar om jag.....
om jag kommer förbli den jag är för evigt
för jag vill kunna öppna mig som ett djup
och jag vill bara släppa taget om mina spjut
vill inte hålla igen jag vill låta det komma ut
men jag vågar inte och det känns verkligen sjukt
att jag är rädd för att göra det jag tror på
att bli sedd som den som slutligen fått nog oh
bara drog men då var det nog mig själv jag slog på
är det klokt,
det gick inte över hur mycket jag än stod på
men mina rop på hjälp de samlas bara som en hop så
nu kryper jag ihop oh låter tiden läka det som dog då


mina ord är min styrka, därför lämnar de aldrig mig
yrkar, men jag når fan inte ända fram till dig
ord utan mening är som papper utan bläck
men hur ska ni förstå

ja OM de bara visste att han skriker efter hjälp
när de tror han bara viskar för han inte vågar va sig själv


/ett streck, ett tomrum och en punkt

Pieces of peace

En mening:
Du är min mening

Jag ska kämpa, jag ska ge fan i att hålla emot.
Jag är jag när vi är vi, annars är jag tom.
Mina känslor för dig, ja shit, jag kan inte förklara.
Jag älskar dig som du älskar zid.
Jag har inte en sekund velat förändra dig.
Jag är kär i den du är.
Oh jag blir bara ännu mer imponerad över hur du kämpar för dig själv.
Att du varit så öppen hela tiden, men att jag inte vågat, shit va ont det gör.
Jag har aldrig varit så öppen som du är med mig, aldrig någonsin.
Har aldrig haft någon att prata med, du är den som har öppnat mig mest...
Att jag låtit dig tvivla över huvud taget. Faaaaaaaaaaaaaaaaaaaan.
Jag vill bara slita ut ditt tvivel oh ersätta det med trygghet.
För jag är inte det minsta osäker på dig. Nånstans så hoppas jag du känner det med.
Du är min kärlek, jag har gett dig mitt hjärta.

Jag älskar att du får mig att inse att jag gör många fel.
Jag älskar att du får mig att inse att alla kan göra fel.
Men jag hatar att jag inte tar tag i problemen när jag får dem uppdukade på bordet.
Denna jävla handlingsförlamning som jag bara vill skrika ut, slå oh stampa på.

Varför kan jag inte bara släppa taget, låta bli att tveka, våga göra det jag känner, våga vara mig själv, tro på att det är bra nog. För det är det !!!!
Varför är mina krav på mig själv så fucking höga?
Mår jag inte bättre utan dem?

Som du sa Baby, varför riktar jag inte in mig på människor som jag kan få ut nåt av?
Varför vågar jag inte ta det där steget. Hur kan jag bara låta det ske.
Jag är lättsam med människor som betyder väldigt lite för mig.
Så fort det blir betydligt, blir det tusen gånger svårare.
Hur kan jag va så rädd för allt, hur kan jag låta det fortgå?
Jag ser det inte inte själv när jag är i situationer, men jag tänker på det ganska ofta, när jag sitter tyst istället för att prata.
Jag vill inte vara tyst. Jag vill vara med...



Mina ord är obetydligt små för hur jag känner.
Jag kan inte ens få ut min ångest i ljud....För jag vågar inte.

JAg vill bara flyyyyyy.......




Lets jup of a building baby, lets jump out the window


Break the chains, then release me,
the word to search is called relief,
if i only could forget, it would maybe set me free
but not yet, that's how it seems to be
no that's how it seems for me, i'll probably let it be.

Music hits my mind and it may be peace in the air i breathe,
i fall on my knees and begin to scream,
prey's for the continuing dark to leave,
i am wounded of all i did reseave.
All that hurted me has to take the liberty to heal,
time is needed to take me away from the pain it made me feel.

I ask for a little bit of vision but i think it may be greed,
life is a hell but then i'll allways have the burning heat,
years have gone, years i've had to stand stady on my own feets,
all things are repeatedly gathered in my head among the questions i unavoidable meet
like a wave on the water i flow along with the neverending beat

ord utan känslor är som papper utan bläck

vindens kyla griper tag i oss alla
inte minst när vi redan börjat falla
höstlöven tynar i högar på marken
så som orden som lämnar mina tankar
regnets droppar piskar på en svag
men stoppar aldrig mitt viskande obehag
att leva mitt liv i denna enkla form
för varje morgon är som en helvetes snöstorm

jag har en lyrisk själ för jag kan älska i alla väder
undrar än när min motsvarighet framträder (no more)
i någon som förstår att jag inte är som alla andra
att jag inte längre söker någon väg att vandra
jag vet nu att ända sättet är att gå på djupet
det är inte enkelt när det snurrar miljoner tankar i huvet
men som du vet är det bara att ta dag för dag
jag är jag så snälla låt mig bara få vara jag
snälla låt bli med de dära tillrättavisande orden
jag kan nog se mina egna kort ligga där på bordet
förlåt men jag kan inte låta bli att undra
varför ska ni, ska ni försöka förändra mig
kanske för att ni själv inte mår så bra när ni blundar
stör det dig att jag inte är den du hade väntat dig
men skit i det för jag är glad över att jag lever
motgångar gör en bara starkare om man överlever

--------------------------------------------------

om och om igen
om jag gjorde precis så, om jag gjorde vad jag vill
vilket kaos det skulle bli i världen runt omkring
men det handlar om behärskning, det handlar om kontroll
det handlar om att välja sin rätta roll

så jag är jag men vem är jag? vem är du?


/ett streck, ett tomrum och en punkt

vindens kyla griper tag i oss alla
inte minst när vi redan börjat falla
höstlöven tynar i högar på marken
så som orden som lämnar mina tankar
regnets droppar piskar på en svag
men stoppar aldrig mitt viskande obehag
att leva mitt liv i denna enkla form
för varje morgon är som en helvetes snöstorm

men jag har en lyrisk själ för jag kan älska i alla väder
undrar än när min motsvarighet framträder (inte nu längre)
i någon som förstår att jag inte är som alla andra
att jag inte längre söker någon väg att vandra
jag vet nu att ända sättet är att gå på djupet
det är inte enkelt när det snurrar miljoner tankar i huvet
men som du vet är det bara att ta dag för dag
jag är jag så snälla låt mig bara få vara jag
snälla låt bli med de dära tillrättavisande orden
jag kan nog se mina egna kort ligga där på bordet
förlåt men jag kan inte låta bli att undra
varför ska ni, ska ni försöka förändra mig
kanske för att ni själv inte mår så bra när ni blundar
stör det dig att jag inte är den du hade väntat dig
men skit i det för jag är glad över att jag lever
motgångar gör en bara starkare om man överlever

-----------------------------------------------

om jag gjorde precis så, om jag gjorde vad jag vill
vilket kaos det skulle bli i världen runt omkring
men det handlar om behärskning, det handlar om kontroll
det handlar om att välja sin rätta roll

jag är jag men vem är egentligen du? jag? vem är vem?

/
ett streck, ett tomrum och en punkt

jag är abstrakt inte bara för dig utan även för mig

jag är abstrakt inte bara för dig utan även för mig
tiden har kommit i kapp, jag måste lära mig nu
jag har alltid förpassat tomma ord och jag har aldrig använt mig av andra
men min tystnad har berövat mig på konsten att skapa egna ord
så opersonlig att jag inte längre får tag i det, kan greppa dem
min stolthet finns inte - det är min överlevnad, utan den är jag vilsen
vet inte vad jag skulle ta mig till, för jag har inget annat att stå på
jag har dansat efter er pipa, för att jag lever i er värld
nu är jag rädd
jag måste lära mig att vakna så att jag nån gång kan leva normalt
på den vägen jag valt, utan att folk i min närhet ser mitt liv banalt

orden du säger, min tårar ramlar när jag hör dem
du är samma ängel oh vacker i mina ögon

en mening. så svår att förklara, så svår att se, så svår att uppfatta
den finns inlåst där inne, den gör så jävla ont
hur får jag ut den
den, det, dem, vad fan är det för något?
jag vill inte ha det kvar!!!

min mening, lyckan jag vill skänka dig
min mening, jag är kär i det vi har
min mening, din mening, en mening, vår mening
jag är dig enig, jag förstår dig, jag känner dig, jag ser dig
jag vet att du ser mig med
den del du saknar av mig, saknar jag med
du är den som skapar den med mig, bygger upp den
du gör mig hel

jag älskar dig