ive been tryna figure out a way of what i wanna say
but everytime im about to say it i lay down and obey
because every word that comes from my mouth, youll only feel the pain
to afraid to hurt that i keep it shut and all goes back to plain
i do whatever it takes to please you but i know its not hte same
i keep looking for things to blame and it makes me so ashamed
repeatedly i hear that what im giving you will never be enough
how can ever get better if it continues pointing downwards, ruff
but i do what i can to keep my head held high
never let anything ever again hit me that hard it makes me die
tryin to build my life with this happyness youve given me
but its to hard when youre takin it all back, wheres my remedy
fredag 31 december 2010
söndag 26 december 2010
Jag fångade evigheten, nu är jag fast
Ljuset som jag alltid letat efter i det där mörkret som jag alltid legat
Där går min baby iväg från det jag kände med hela själen var menat
Nu måste jag försöka förtränga doften av ditt hår
Du går, jag står kvar med en ros ifrån igår
Slängde miljoner i en önskebrunn för att vi skulle va lyckliga
Vad skulle det hjälpa mot den här situtionen, det riktiga
Men vem vänder vindarna om inte det är du själv
Kämpade oh älskade så hårt att glöden blev till eld
Det finaste jag någonsin haft
Drömmen från igår har flugit förbi, som en saknad är den kvar
Längtan jag hade om att leva livet har nu domnat av
Det jag kände var utopi, nu känner jag en evighet
Nu somnar jag om för jag vill inte finna mig i verklighet
Måste köpa ny säng då halva jag är försvunnen
Kan inte låtsas om att kudden inte fortfarande är ljummen
Med dig är den ända som jag delat mina fjädrar någonsin
Jävlar så fin
/Ett streck, ett tomrum och en punkt.
What hurts the most, is all the things I miss now.
What you pass on now. To one who isn’t me.
But what hurts the most. What hurts the most.
When you smile again. Love again. Touch again – with one who isn’t me.
When I’m not yours anymore. That’s what hurts the most.
Där går min baby iväg från det jag kände med hela själen var menat
Nu måste jag försöka förtränga doften av ditt hår
Du går, jag står kvar med en ros ifrån igår
Slängde miljoner i en önskebrunn för att vi skulle va lyckliga
Vad skulle det hjälpa mot den här situtionen, det riktiga
Men vem vänder vindarna om inte det är du själv
Kämpade oh älskade så hårt att glöden blev till eld
Det finaste jag någonsin haft
Drömmen från igår har flugit förbi, som en saknad är den kvar
Längtan jag hade om att leva livet har nu domnat av
Det jag kände var utopi, nu känner jag en evighet
Nu somnar jag om för jag vill inte finna mig i verklighet
Måste köpa ny säng då halva jag är försvunnen
Kan inte låtsas om att kudden inte fortfarande är ljummen
Med dig är den ända som jag delat mina fjädrar någonsin
Jävlar så fin
/Ett streck, ett tomrum och en punkt.
What hurts the most, is all the things I miss now.
What you pass on now. To one who isn’t me.
But what hurts the most. What hurts the most.
When you smile again. Love again. Touch again – with one who isn’t me.
When I’m not yours anymore. That’s what hurts the most.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)