Glömmer drömmar

Jag siktar med ögat och skjuter med tanken
men vilken sjuk tanke att ödet är viktigast
det biktas oh lovordas men inte blir där några under gjorda
inte undra på att jag gör mig illa på ord när jag lever för meningar
så vad är meningen med att hoppas på förändring
när förlängningen blir att allt bara står stilla
min vilja gör inte saker av sig själv
därför väljer jag nu att ta det i egna händer
nu ser jag till att vinden för en gångs skull verkligen vänder



Det är nog tur att man inte minns sina drömmar,
för ångesten hade vart för stor av att inte kunna glömma,
hur långt man har att gå så jag fortsätter gömma,
undan att jag inte är riktigt hel, att du känner mig rätt när jag känner mig fel,
det får jag leva med, men som ett men,
jag har splitter i mitt hjärta men det är splittret som håller mig vid liv,
måste dock tacka för den smärta för nu har jag koll på vad som gör mig kreativ,
jag vet precis var gränsen går för den ballanserar jag ständigt på,
jag vill nå dig oh förändra värden,
men får inte grepp om dig, har jag redan lämnat världen,
eftertanken växer, glömde jag tänka före,
eftertraktar men fan vi vet båda vad det föder