Vi var på riktigt!
Nu är det jag som sitter här sömnlös, tänker tillbaka oh saknar.
Som jag sa, du är faktiskt det bästa som hänt mig någonsin.
Finns inget som kan ge mig den livsglädjen som en mysig kväll med er båda och allt som vi delat.
Det är svårt att skriva utan att bli tårögd
Nu vet jag inte alls vart jag är på väg...
för jag är på väg att stanna
fredag 1 juli 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar